Posts tagged Regissør
THE SWEDISH THEORY OF LOVE
 
 
 

– get to know Erik Gandini!

(post fra 30.03.16 og hentet fra vårt nyhetsbrev 21.mars – meld deg på nyhetsbrevet her.)

Foto: Lars Tunbjörk

Foto: Lars Tunbjörk

Vår Co-produksjon The Swedish Theory of Love har lagt sin elsk på Norge og er i høst klar for både kinolansering, med Tour de Force som distributør, og NRK, med Tore Tomter som vår gode finansiør. Før påske fikk filmen sin første norske visning på Eurodok i Oslo og stakk av gårde med juryens hederlige omtale. I slutten av april skal den også vises på Dokfilm Volda. Forhåpentligvis blir det altså et gjensidig kjærlighetsforhold mellom den svenske kjærleiksteorien og det norske publikum. Hovedprodusent bak filmen er selskapet Fasad med Erik Gandini og Juan Libossart.

I anledning suksessen har vi (IF) gjort et lite mini-intervju med Erik Gandini (EG), eksklusivt for dere kjære lesere:

IF: Hva handler STL om dypest sett for deg, og hva håper du mest av alt publikum sitter igjen med etter å ha sett den?
EG: Det handlar i grunden om en kritisk, ödmjuk och nyfiken hållning till sin egen samtid och till vår livsstil. Om Donald Trump är symbolen för narcisisten som aldrig tror sig ha fel om någonting så vill jag tvärtom inspirera till ideén om att ‘vi kan ha fel’.

IF: Er du ensom? Har du blitt ensom etter all debatten du har skapt i Sverige?
EG: Debatten har jag upplevt för det mesta som ett intresse att samtala om de frågor jag vill lyfta. Det hade kännts oerhört ensamt om filmen blivit bemött av tystnad eller ointresse. Men det har varit tvärtemot väldigt livat och även like skrikigt på ett kontinentalt vis och nu har jag blivit inbjuden av politiker att hjälpa dem lösa frågan om den svenska ensamheten.

IF: Du er ikke nå sånn halvveis landsforvist fra Italia og Sverige pga Videocracy og STL, og vurdere å flytte til et nytt land?
EG: Tvärtom! Jag har gjort Videocracy och STL utifrån en djup kärlek till mina två hemländer och det har varit en slags terapiarbete som handlat om att filmiskt definiera två väldigt olika sjukdomstillstånd. Så nu är det bara att hålla sig till behandligsplanen.

IF: Hvor ville du i såfall flyttet, og blir dette neste landet i såfall et du skal ta for deg i Videocracy og STL-stil på sikt? (Kan vi co-produsere?).
EG: Chansen att jag flyttar är mindre än någonsin för att nu har jag blivit Professsor i dokumentärfilm på Stockholm Dramatiska Högskola (visst låter det pretentiöst) och kommer den närmaste åren att kunna ägna mig åt filmprojekt som en del om min tjänst. Så javisst, jag ser fram emot en ny samproduktion med Indie Film!

IF: Hvordan plasserer du bestikket i oppvaskmaskinen din, forutsett at du ikke har bestikkskuff så klart? Knivbladet f.eks. opp eller ned?
EG: Självklart ned! Ni har väl i Norge hört historien om det lilla barnet som tappade balansen över diskmaskinens utfällda lucka där knivarna pekade uppåt…eller om det är det en skräckfilm?

Se traileren til The Swedish Theory of Love på vimeo.

 
 
Granatmannen – min debut-dok – shit ass..
 
 
 

(post fra 19.06.15)

Endelig i produksjon!

Jeg går sommeren i møtet med visshet om at det neste året skal jeg endelig lage min aller første profesjonelle, lange dokumentarfilm. Det er egentlig så skummelt at jeg ikke har lyst til å skrive noe særlig om det. Eller snakke om det. Men så vil jeg jo egentlig det likevel, det er jo så sykt fett!

bak-dødsfellene.jpg

Og spennende blir det!

Historien om Granatmannen er fascinerende, rik, merkelig og uforståelig. Hvem var denne personen som gjorde så stor innsats for å skremme og potensielt drepe sine medborgere? Hvorfor gjorde han det? Hva var det han ville si, eller oppnå? Dette er spørsmål ikke bare jeg har stilt, men som har blitt stilt av mange, både i politiet, av pressen, av filmskapere og forfattere, og av mange, mange andre som opplevde denne våren i Oslo. Men ingen svar kom noen gang. Ingen har gått ordentlig i dybden på alle de ulike teoriene om hvem det var, hvor de kommer fra og hva de betyr. Saken har fått en veldig utilfredsstillende avslutning, og det håper jeg å kunne gjøre noe med. Og, jeg kan love at det blir nye opplysninger og nye perspektiver.

Ved å snu hver stein håper jeg å kunne skape en forståelse for hva som skjedde i 1965, og inni der tror jeg det er en forståelse som også betyr noe for oss i dag, også vi som ikke opplevde det.

Kjellern i Riskarkivet der granatsaken oppbevares – foto: Arkitektene Astrup og Hellern

Kjellern i Riskarkivet der granatsaken oppbevares – foto: Arkitektene Astrup og Hellern

Selv om vi laget flere filmer på skolen, og jeg har gjort småting etterpå, i tillegg til å følge produksjonen av Club 7, Ballettguttene og Idas Dagbok tett, føles det som jeg for det meste gjør ting jeg ikke kan i denne filmen. Så da er det jo bare å gjøre det. Takk Gud for at jeg kan støtte meg til en dyktig gjeng med hjelpere, både manus, research, filmopptak og klipp. Det gjør meg bittelitt mindre angstfylt. Det er utrolig gøy å kunne foredle de ulike dramaturgiske og formmessige ideene jeg har sammen med de! Filmen vil være klassisk i form av at den vil bestå av intervjuer, arkiv og dramatiserte sekvenser, men jeg håper å dyrke de ulike universene i hver av disse elementene, så dramatiseringene for eksempel blir en fortelling i seg selv, framfor en visualisering av muntlig fortelling.

Fra testopptak av gata der Granatmannen la ut sin 2. felle den 5. februar 1965 – digg lyssettning!

Fra testopptak av gata der Granatmannen la ut sin 2. felle den 5. februar 1965 – digg lyssettning!

I tillegg forsker jeg på en voice-bruk jeg aldri har gjort før, en lydside som forsterker filmen som en psykologisk thriller og på å få Brian Reitzell, komponisten bak Hannibal-serien, og musiker Lars Horntvedt til å lage musikken. Forhåpentligvis funker alt dette, uten å bli for sært, eller kaotisk… Jeg håper i allefall vi hele veien tørr å utforske disse tingene. Det er jo det som er gøy! Så, notat til meg selv, glem angsten, fokuser på filmen, det er den det handler om, og det er det som er gøy!